Efter flera månader börjar Laura dock sova dåligt, tappa motivationen och känna sig känslomässigt utmattad. Den ständiga pressen från deadlines, ansvar och förväntningar börjar påverka hennes koncentrationsförmåga, energi och känslomässiga välbefinnande.

När Laura gör små misstag blir hon väldigt självkritisk och känner att hon inte gör tillräckligt. Hon jämför sig med andra och oroar sig för att alla andra verkar mer välorganiserade, självsäkra och framgångsrika.

Med tiden börjar Laura dra sig undan från vänner och sociala aktiviteter eftersom hon skäms över att ha svårt att klara av saker. Istället för att be om hjälp försöker hon dölja sin stress och fortsätter att pressa sig själv ännu hårdare.

Allteftersom den känslomässiga pressen fortsätter känner Laura sig alltmer överväldigad och osäker på hur hon ska återfå balansen mellan sina åtaganden, sitt välbefinnande och sina personliga behov.

En kväll pratar Laura med en mentor om sin stress och sin känslomässiga utmattning. Hon börjar gradvis inse att vila, stöd och att ta hand om sig själv är viktiga delar av det känslomässiga välbefinnandet.

Laura börjar inse att det är ett tecken på styrka, inte svaghet, att be om hjälp, och att det är avgörande att ta hand om sig själv för att kunna uppnå sina mål på ett hållbart sätt.