Sofias erfarenhet
Sofia deltar i ett internationellt praktikprogram i Österrike och ser fram emot att skaffa sig yrkeserfarenhet utomlands. Hon vill göra ett gott intryck och anpassa sig till sin nya miljö.
Efter några veckor börjar Sofia lägga märke till situationer som får henne att känna sig obekväm. Hon ombeds regelbundet att stanna kvar efter arbetstid utan någon förklaring, medan de lokala medarbetarna går hem i tid. När hon ställer frågor svarar hennes chef ibland otåligt.
Under teammötena skämtar chefen ibland om Sofias brytning och språkfel inför de andra. Han säger till henne att hon borde ”vara tacksam för chansen” och påminner henne om att många skulle vilja ha hennes tjänst.
Till en början försöker Sofia att strunta i dessa kommentarer. Hon intalar sig själv att hon kanske är för känslig eller helt enkelt har svårt att anpassa sig.
Med tiden börjar hon känna sig känslomässigt utmattad och isolerad. Hon blir tystare under mötena, undviker samtal med kollegorna och börjar tvivla på sig själv.
En kväll pratar Sofia med en mentor från en lokal stödorganisation. För första gången förklarar någon för henne att upprepade förödmjukelser, påtryckningar och orättvis behandling inte är normalt beteende på arbetsplatsen.
Samtalet får Sofia att inse att det inte är ett tecken på svaghet eller att hon är problematisk att be om stöd. Hon börjar lära sig mer om rättigheter på arbetsplatsen.
Frågor till eftertanke
Varningsskyltar
Vilka varningssignaler fanns i Sofias situation?
Tveksamhet inför att söka hjälp
Varför tvekade Sofia att be om hjälp?
Stödjande kommunikation
Hur skulle en stödjande kommunikation kunna se ut i den här situationen?