Efter några veckor börjar Maya dock känna sig ensam, stressad och känslomässigt överväldigad. Hon har svårt att kommunicera, känner sig utanför gruppen och har svårt att anpassa sig till den nya miljön.

Med tiden börjar Maya undvika sociala aktiviteter och tillbringar de flesta kvällar ensam. Hon skäms för att erkänna att hon inte klarar situationen särskilt bra och oroar sig för att andra ska döma henne eller tycka att hon är svag.

Allteftersom stressen fortsätter blir Maya alltmer känslomässigt utmattad och osäker på var hon ska vända sig för att få stöd. En kväll söker hon på nätet efter hjälp och resurser för välbefinnande. Det stora antalet organisationer och webbplatser gör henne dock förvirrad, och hon vet inte vilka stödtjänster som är pålitliga eller säkra att kontakta.

En dag bestämmer sig Maya för att prata med en annan deltagare som upplevt liknande känslor under ett tidigare utbytesprojekt. Samtalet får henne att inse att känslomässig stress, ensamhet och anpassningssvårigheter är vanliga upplevelser för många unga människor i en främmande miljö.

Med stöd och vägledning börjar Maya sakta men säkert återknyta kontakten med andra, delta i aktiviteter igen och lära sig var hon kan hitta pålitliga resurser för välbefinnande och stöd.

Mayas erfarenhet visar att det kan räcka med att ta kontakt (även på ett enkelt sätt) för att känna sig mer trygg, stödd och självsäker i en ny miljö.